Snart blir flytten klar, och jag får mer och mer panik för varje dag som går. Det känns som om mina föräldrar är mer okej med att flytta än vad jag är, och det är väl helt okej. Jag behöver deras stöd mer än någonsin om jag ska klara av detta. Även om jag flyttar ihop med någon jag älskar otroligt mycket och finner trygghet i honom så tänker jag bara på allt jag lämnar kvar. Men också allt jag flyttar till.
Även om det kommer bli roligt, spännande och ett nytt steg i livet är det något som skrämmer skiten ur mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar